Slutspurten

1kommentarer

Tre dagar kvar.
Jag tror dock inte att bebisen kommer ut innan BF.
Han trivs bra i magen, där han kan sparka på mina revben
(vilket han gör för fullt just nu).
Alltså, AJ!
Han är fan stark!
 
Jag tror som sagt att vi går över tiden.
Det gör mej dock inte särskilt mycket.
Trodde inte att jag skulle känna så, men det gör jag faktiskt.
Det är ju sista dagarna som det är bara jag & Jacob.
Sen är vi föräldrar för resten av våra liv.
Om det börjar några dagar senare, det gör mej inget.
 
Dock så ska jag inte sticka under stol med att den här sista tiden är rätt jobbig också.
Jag har liksom ingen ork till nånting.
Åker vi in på stan och går i en affär så är jag helt slut efter det.
Fixar jag med tvätten så får jag lägga mej ner en stund efter det, för jag får ont i magen så fort jag böjer mej ner.
Vissa nätter vaknar jag av halsbrännan som gör att jag är på väg att kräkas.
Inget jag kommer sakna precis.
Däremot så kommer jag nog sakna magen.
Jag trivs verkligen med den.
Och jag kommer sakna att känna bebisens rörelser i magen.
 
Så som sagt, att gå över tiden känns inte så jobbigt (säger jag nu i alla fall).
Däremot så vill jag INTE behöva bli igångsatt!
Verkligen inte!
Så bebisen får inte stanna därinne hur länge som helst nej.
 

1 kommentarer

christin

28 Aug 2013 07:29

Hej. Ååh va jag får flashbacks på hur man mådde i slutet. Själv kännde jag på mig att hon skulle komma lite tidigt. Trode kanske att jag skulle gå över max ett par dar men var ganska säker på att hon skulle komma tidigt. Å så kom hon 14 dar innan bf. :-) Jag hade oxå hemsk halsbränna på natten och så hade jag foglossning så det knappt gick att vända sig.. Men den där magen var mysig. Jag håller tummarna för dig inför vad som komma skall. Du har mycket underbart framför dig. Det är lite jobbigt i början innan man fått klem på allt och bebis hittat dygnsrytmen.. Jag var lite i chock de första veckorna. Det är svårt att förstå hur allt förändras.. även fast man hör det hundra gånger :-) Man får ett sånt ansvar och blir liksom ett med den här lilla nya människan. Jag kommer ihåg att jag fällde en tår när vi skulle åka hem från bb. Ska jag klara detta själv. Kommer ihåg att jag tänkte att det finns ju ingen larmknapp hemma som man kan trycka på när man behöver hjälp. he he. Hjärnan är lite foggy där i början. Men sen kommer första leendet, ljuden och ögonkontakten. Ja allt det där magiska! Den otroliga kärleken är häftig. Man kan inte förstå att man kan älska något förens man har en liten plutt tror jag. Jag hoppas jag inte skrämt dig. Att få maya är det läskigaste och häftigaste jag gjort. Ångrar inte det en sekund. Många kramar och lyckönskningar till er! <3

Svar: Ja hon satsade ju stenhårt på att bli årets första gotlänning =)Kan tänka mej att det är mycket känslor efterår, både på bb och sen när man kommit hem och ska skapa sej en vardag.
Känns jättespännande, men självklart lite nervöst också.
Snart är jag där, maxtvå veckor kvar =)
Tack så jättemycket! Stor kram <3
Lisa

Kommentera

Publiceras ej