I söndags fyllde min mormor 70 år.
Då passade vi på att ta ett "fem generationer-kort".
Jag, Julius, min mamma, min mormor och min gammelmormor.
Häftigt, för det är inte så vanligt.
 
Mormor 70 år, Jag 28 år, Julius 5 veckor gammelmormor 89 år och mamma 53 år
 
 
 
Något jag tänker på alldeles för mycket, det är min förlossning.
Det har gått drygt en månad nu, men jag minns den tyvärr alltför väl ännu.
Det där med att man typ glömmer allt så fort bebisen är ute...I wish!
 
Jag kommer att skriva en förlossningsberättelse, men det har inte blivit av ännu.
Men som ni nog förstått nu så upplevde jag inte direkt min förlossning som särskilt fantastisk.
Det kom nånting fantastiskt utav det, Julius.
Men allt innan, fy fan säger jag bara!
 
På bb pratade vi igenom förlossningenen vid två olika tillfällen med olika barnmorskor.
Andra gången fick jag betygsätta förlossningen, så som jag upplevde den.
1-10, 1 värsta och 10 bästa.
Jag gav en 4, och skulle jag ändra mej, så skulle det definitivt bli lägre, absolut inte högre!
Har fått lite ångest flera gånger när jag tänkt tillbaka.
Är rädd för att jag kommer få panik nästa gång jag blir gravid.
Att jag kommer få ordentlig ångest, eftersom jag vet vad jag då har att vänta innan jag får bebisen på mitt bröst.
Egentligen vet jag ju inte alls det, eftersom alla förlossningar är olika.
Men jag vet hur det kan vara.
 
Att jag ens tänker att jag kommer att vara gravid och föda barn igen, det är i alla fall positivt.
Så kände jag inte för ett tag sen.
På bb konstaterade jag att om Julius skulle få syskon, så skulle det bli genom att adoptera.
Kände lite som en sorg över att jag inte ville göra om det igen.
Trots att jag nu säger att jag skulle göra det igen, så förstår jag inte hur jag nånsin skulle vilja det.
Om man säger så här då..
Jag kommer inte bli gravid än på lääääääääääääääänge.
Nån gång kanske jag kan släppa hur hemskt jag upplevde det.
Kanske kan lyckas förtränga vilken panik jag hade.
Kanske, kanske.
Jag hoppas i alla fall det.
Kommer nog behöva gå på samtal om förlossningen.
Hoppas verkligen att det kan hjälpa.
 
Min rädsla jag hade innan förlossningen, den går inte att jämföra med hur jag känner nu.
Och då är jag inte ens gravid, så jag behöver egentligen inte tänka på det nu:
Trots det så kan jag inte låta bli...
Ska boka in en efterkontroll, och då ska jag ta upp med barnmorskan hur jag känner.
 
Dagen innan förlossnigen.
Var inne på bb på kontroll inför en eventuell igångsättning.
 
Idag är Julius en månad gammal.
Det har varit en riktigt härlig månad.
Julius är verkligen den bästa som finns.
Älskar vår lilla familj mest av allt.
 
Bilden har jag lånat av min mamma
(Bodyn har Julius fått av Pamela)
Här rullar livet på.
Vi har kommit in i den nya vardagen bra tycker jag.
Jacob är hemma ett par veckor till, och det känns verkligen så skönt.
 
Julius är snart 4 veckor, på fredag.
Har hänt en hel del på den tiden tycker jag.
Det roligaste är att han är med med blicken nu.
Han kan följa saker, och kollar på mamma och pappa på ett helt annat sätt nu.
 
Han vaknar alltid två gånger på nätterna för att äta, så vi får ändå sova ganska mycket.
Det är en snäll bebis vi har fått.
 
Helt otroligt hur mycket man kan älska en liten människa.
Jag vet att alla skriver/säger det, men det är ju verkligen så.
Han är helt fantastisk, även om han skriker ibland.
 
Varsågod Julius, här får du något att växa i.